måndag 24 maj 2010

Skolavslutningen är en viktig tradition

Det är en vacker syn som möter oss föräldrar när våra barn kommer tågande hand i hand, välkammade i sina finkläder. Framme i kyrkan väntar stolta föräldrar som med glädje får se sitt barn uppträda i någon form.

Många skolor vill nu flytta skolavslutningen från kyrkan till en neutral plats. Det finns inga religiösa företrädare som har något emot att prästen talar om att visa godhet mot sina medmänniskor eller berätta något kort om tro, glädje, kärlek och hopp. Det strider inte mot någon religion. Det handlar inte om någon missionspredikan.

Kyrkan är ett öppet Guds hus dit vem som helst kan vända sig när man behöver frid. Jag förstår inte argumenten för att ändra på en sådan enkel och värdig tradition.

Vi måste slå vakt om våra traditioner. Barn kan fyllas sig till bredden med dåliga och t o m skadliga filmer på alla möjliga tv-kanaler, varför ändra på något så harmlöst som en skolavslutning i kyrkan.

Jag är en besviken förälder. Jag tycker det är tråkigt att alltfler skolor vinglar i frågan om skolavslutning i kyrkan. Finns det något mer högtidligt rum att samlas i än kyrkan vid skolavslutning? Jag är invandrarkvinna. Jag och mina barn lever svenska liv med svenska traditioner. Varken jag eller mina barn har på något sätt förlorat eller hållit tillbaka vårt eget kulturella ursprung eller identitet.

Jag vill gärna att mina barn ska få vara med och lära sig svenska traditioner. Det är naturligtvis viktigt att ta hänsyn till olika religioner, men jag tycker det har börjat gå troll i frågan. Jag tycker det är ännu viktigare för invandrar barn att få ta del av goda svenska traditioner. Dit hör skolavslutning i kyrkan. Ni duktiga rektorer har valt fel. Ni gör det inte enklare för oss muslimer genom att flytta skolavslutningen till en idrottshall. Det finns andra sätt att ta hänsyn till olika trosuppfattningar än till just skolavslutningen.

Om någon, några har problem med kyrkan låt de få stanna kvar på skolan med någon lärare så är det problemet ur världen. Alla kan ta till sig det budskap som kyrkan har, jag tänker på talet om gemenskap, om att vi hör ihop trots våra olikheter. Hur klingar ett sådant budskap i en idrottshall? Enligt min erfarenhet så har invandrarfamiljer inget emot skolavslutning i kyrkan. Jag vill inte vara med om att tveksamma lärare ska få mig att tillsammans med mina barn känna oss utanför en fin svensk tradition. Vi vill inte bli behandlade som någon etnisk eller religiös särart. Varför ska svenska barn ändra på något som är bra bara för att det kommer alltfler med invandrarbarkgrund till våra skolor? Jag förstår inte det. Jag är besviken.

söndag 16 maj 2010

Helgen är slut och i morgon är det ny vecka och en ny dag

Har haft en lugn och trevlig helg fram till i morse när jag vaknade och fick höra att det har inträffat ett mord i Lidköping.
Vi bor mitt i centrum och ser nästan varje kväll  hur ungdomarna håller igång ute på torget. Har många gånger funderat på vad som gör att de är där kväll efter kväll 7 dagar i veckan året runt..  För det första är jag funderam över att det inte finns något vettigare att göra. ( men de tycker väll det är roligt annars skulle de inte vara där) Sen undrar jag hur de klara av jobb eller skola, många håller på fram till 4 på morgonen (även vardagkvällar). Tankarna går direkt till att de trogligen inte har arbete eller skola på morgonen, men hur har de då råd med sina bilar och att de antagligen sover sig igenom dagen istället för att jaga arbete.

Centrum är helt utan vuxna runt centrum på kvällarna, var är föräldrarna till dessa ungdommar?

Många tycker att vi ska ha flera poliser för att få tryggare centrum och det är naturligtvis helt rätt men jag tror inte det löser allt.
Vi vuxna måste ta vårt ansvar och vara mer på stan även på kvällar så vi inte lämnar över city m.m till ungdomms fest. 

Skulle det varit mer vuxna på stan skulle det troligen bli en mer dämpad stämning överlag.
Kan inte låta bli att tänka (trots att jag inte har någon fakta) att ögonblickshändelser som sammandrabbningen där dödande knivhugg utdelades kanske kunnat undvikas. Vet inte om det kunde hjälpt men vi måste ta oss en funderare på vad vi kan göra var och en. Livet blir förstört för alla inblandade och vi kan inte bara låta det pasera med en axelryckning.

lördag 1 maj 2010

Den rätta jämställdigetehen

Vi pratar ofta om ensam stående kvinnor som sliter för att få ihop dagen och ekonomin, men det känns ibland att vi glömmer papporna..vill gärna att betona att från jämställdighets perspektiv borde vi säga ensam stående förälder oavsett om det är mamman eller pappan, det är viktigt om man vill vara jämställda..